Introduktion l Hjälpredor l Namnskick l Namsom l New Students l Konfliker l Mat l Tuktuk l Odjur l Vientiane l Thai
Trekking l Fukt och missentropi

Tuck-tuck

Som ett mellanstick i mina matbeskrivnignar skall jag istället ägna mig åt Tuck-tuck förarna. Jag älskar dom. Nittio procent av alla gånger jag åker tuck-tuck sitter jag där och säger till mig själv "jag bara älskar detta". Jag menar då inte egentligen detta att åka Tucktuck, jag menar livet i Nongkhai i allmänhet, men någonting gör att just detta, att åka med tucktuck väcker känslan till liv. Jag älskar det.

En tuck-tuck är ett trehjuligt fordon som man satt flak med tak på och som är det gängse transportmedlet om man inte har bil eller moped.

Och jag älskar mina tucktuck-drivers. Kanske för att dom är nästan dom enda män jag kommer i kontakt med. Och dom är charmiga. Liksom matmarknaden är tucktuckutbudet överetablerat, kanske fyra gånger det som skulle behövas för att klara alla transporter.

Så dom står i små klungor överallt, i alla gathörn, vid alla hotell och restauranger och pratar och putsar på sina fordon.

Jag har aldrig älskat trafik, över huvud taget, jag har aldrig tyckt om att köra bil, aldrig tyckt om trafiksituationer, det är för snabbt och för riskabelt för mig. Trafiken här nere är allt detta i princip minst tiodubblat i förhållande till hemma. Alla kör hur som  helst.

Dom har viss respekt för röda ljus, men det är också det enda. Enkelriktade gator eller trafikriktning överhuvud taget är "mai pen lai" inget att bry sig om. Dom kör gladeligen mot enkelriktat, på fel sida av vägen och dom har sällan fungerande ljus på sina fordon. Hundra knyck genom tätt befolkade områden, elefanter som går i fel riktning på motorvägen. Bussar som kommer rusande i fel trafikriktning, utan ljus! Endast vart tionde fordon är bil, resten är mopeder, vespor, små motorcycklar etc som surrar runt, på alla sidor och i alla hastigheter.

Man kan gladeligen transportera en hel familj på moped. Det är inte alls ovanligt med man, hustru och två eller tre barn på samma moppe. Det är kanske inte helt vanligt men jag har sett damer som kör vespa samtidigt som dom håller en parasol över sig och talar i mobiltelefon. Gör om den konsten! Ens i normal trafik!

Allt detta gör att min cyckel, som jag anskaffat till den häftiga kostnaden av 350 kr (ny!) törs jag bara använda på lätt trafikerade gator i fullt dagsljus. Gå kan man bara räkna med att klara av i ytterst begränsad omfattning - trettifem grader varmt och 99 procents luftfuktighet - så det som står mig till buds nr jag vill ta mig längre bort, är tuck-tuck.

Men dom börjar känna mig. Dom flesta vet numera var jag bor. " baan?" säger dom när jag kommer ut från BigTien, vårt varuhus som jag gör storinköp i allt emellanåt. Baan betyder hus och när dom säger så förstår jag att dom vet var jag bor. Det normala, som alltid hände mig i början när jag kom ut från varuhuset var att dom frågade "Laos?". Vientianne har ju fler faranger än Nongkhai och varuutbudet där är inte det bästa så många åker hit och storhandlar.

Jag behöver heller inte accordera om priser med dom. Dom har en standardprislista och den kan jag vid detta laget. Jag kan dra av fem eller tio bath från den. Det har jag klart i handen och räcker över. Inga problem hitintills.

Sen har dom vissa problem med beläggnignen, så dom håller gärna fast vid en om dom kan. Idag skulle jag till den affär som sålt min air-conditioner till mig, den har nämligen lagt av, sen skulle jag till Big Tien, sen skulle jag till min datorbutik. Så min tuck-tuck driver sa, You come back, jag sa Yes, så han kom med in i affären, kollade att allt gick till som det skulle, sen åkte vi till B T. Han ville inte ha betalt där heller, utan sade, you come back, jag sade OK. Sen sa han Baan? jag sa mai baan, inte hem, jag pekar! Så han åkte som jag pekade, till datorbutiken, när jag kom ut sa han Baan, och jag sa OK. Sen körde han mig hem, bar in mina varor, kommenterade huset (det gör alla, det är så ovanligt och så vackert) och frågade om jag har städhjälp! Alla Tuck-tuck-drivers frågar för sina fruars räkning.

Ibland vid denna sorts "raider" har jag betalat mer än dom begärt, eller mer än som är kutym. Det är när dom hjälpt till lite extra. Det gör att jag är lite populär. Så dom hälsar alltid på mig, försöker med de resmål jag oftast har etc. Det är ett trevligt land där en femtifemårig kvinna kan ge tio bath (2:50 kr) extra och därmed mötas av trettio leende män så snart hon går utanför dörren!

Så de förgyller mitt liv härnere, mina Tuctuckar.