Introduktion l Hjälpredor l Namnskick l Namsom l New Students l Konfliker l Mat l Tuktuk l Odjur l Vientiane l Thai
Trekking l Fukt och missentropi

Konflikter i Thailand

Att vi, västerlänningar upplever detta samhälle som så varmt, mjukt, välkommnande och behagligt beror säkert till stor del på att man döljer alla konflikter här. Ingen är någonsin uppstutsig, ingen ifrågasätter. Dom har en helt ointellektuell attityd, om man säger så. Inget av det mätande, vägande, bevisande, argumenterande etc som är så utvecklat hos oss finns här. Alla är indirekt stöttade av omgivningen, men ingen ifrågasätter sin lott, eller reflekterar över den, förefaller det mig.

Och ingen säger rakt ut vad dom tycker eller hur dom vill ha det. Frågar man tex "What do you want to eat?" eller "Where do you want to go?" blir svaret undantagslöst "Up to you." Man kan alltså aldrig få reda på om något är bra eller dåligt genom att fråga. Man måste lita till andra sätt att finna ut detta på. Man får träna sin ly-hördhet. Leta efter tecken, observera och lägga på minnet.

Mina flickor, Gaew och Mooy, studenterna som hjälper mig i hushållet och som numera är här väldigt mycket, är strålande exempel på detta. Dom bor I en "dorm", studentlägenhet, tillsammans med tre andra flickor. En av dessa har tagit hand om sin mormors hund, mormodern ligger for döden på sjukhus I Bankok. Hunden är gammal och sjuk och luktar illa, väldigt illa faktiskt. Detta har nu pågått i två månader. Och dom andra flickorna vill bli av med hunden. Ett svenskt sätt vore ju att säga detta rakt ut. Be henne ta hunden till sin mamma eller syster eller, mer barmhärtigt, låta den sluta sina dagar. Men det gör dom, typiskt nog, inte. I stället har dom anstaltat lönnmord. I en fantastisk nattlig komplott tänker dom istället ge hunden gift.
Vad som helst, bara inte sanningen om den kan störa någon på något minsta sätt!!

Det är tveklöst en annan kultur. Inte bara andra livsvillkor, annan materiell standard etc. Utan en annan kultur. Det är så utpräglat, så starkt. Som farang älskar man och hatar samtidigt, hela tiden, hela samhället, hela kulturen. Och kommer man in det minsta i denna kultur kommer man inte ut oberörd.

Ljud

Jag sitter och hör en orkester av grodor just nu. Dessa främmande ljud bildar en miljö, på samma sätt som lukter, eller för den delen bilder, gör det. Men bilder är vi oftast medvetna om, vi lever av vara ögon. Lukter, har jag upplevt, kommer ofta tillkaka med associationer som vi inte omedelbart begriper. Ljud har jag svårare att sätta in i detta sinnesintrycksscenario.

Här är emellertid helt andra ljud än hemma. Som sagt, just nu en kör av grodor. Att det är det visste jag inte -jag trodde faktiskt först att det var en siren som gått i stå. I kväll hade jag besök av en Thai-student så jag passade på att fråga henne vad det var. Ingen siren går rimligen i stå tre dagar i rad!

Men detta med ljudmiljö. Jag tror att det kan vara fyra eller fem dagar, sen jag kom hit, som jag inte vaknat av eller med ljudet av en tupp. Jag är ju uppvuxen på landet, men själva kuckelikuandet hade helt försvunnit ur mitt ljudmedvetande tills jag kom hit. Den första natten, pa backpackarställe på Kaosan, i Bankok, mitt i staden, väcks jag av en tupp. Ute hos Sven, där jag bodde i två månader, väckes jag av en tupp som väckte munkarna som slog på sina trummor som väckte hundarna, som satte igång att yla. Här är det faktiskt ungefär samma sak.

Jag är omgiven av Wat (tempel) och dom slår din gongong vid fyratideden på morgonen. Tuppen som bor på gården närmast mig (och som jag är väldigt lycklig över att ha en betongmur mot) sätter igång och kör sina hönor fram och tillbaka. Men kvällstid, nattetid, är det grodorna som göller, nu när det är regnperiod. Dom bor på min grannes, tvätterskans, gård. Den är ett sammeslurium och michmach av skräp. Men kläderna hänger ju ovanför alltihop och känns rena och i och för sig alltför bemängda med tvättmedel.