Introduktion l Hjälpredor l Namnskick l Namsom l New Students l Konfliker l Mat l Tuktuk l Odjur l Vientiane l Thai
Trekking l Fukt och missentropi

Överfuktning, överretning, missentropi

Åter i Nongkhai och har börjat en ny termin.

Nu har här regnat i fyra månader. Non stop känns det som, men det är inte alldeles sant. Det har regnat mycket under fem månader och varit extra påhängset de senaste veckorna. Fast igår, om sanningen skall fram, hade vi en solig dag vid poolen.

Men det hjälper liksom inte. Det är ändå för fuktigt, för länge. Allt papper känns som tyg. Allt tyg är fuktigt. Jag har ju en tvätterska, men kör handdukar, trasor och allt städmaterial i klor (blekmedel) vid sidan om hennes tvätt för att de inte skall ruttna. Jag har mina fläktar gående, riktade rakt in mot garderoben. Annars möglar allt.

Jag skickade ett mail till diverse vänner idag. Klagande. Kände ett behov av att avgeagera mig! Någon toleranströskel hade överskridits:

" Elledningarna i mitt område reparerades igen. Det är tredje gången. Jag antar att dom varnar på något sätt, men sånt går mig ju förbi. Så när jag kom hem - efter mina fyra lektioner i Spreadsheet, som jag har tre dar i veckan (efter att ha lovat lektioner två timmar, två dar i veckan!) hade jag ingen el. Därmed ingen fläkt, ingen AirCond och inget vatten.

Jag tror att elbolaget håller på med någon större investering, för dom har nya långa stolpar. Men detta sker på samma amatörmässiga sätt som allt annat här nere kan det förefalla mig!! Någon klättrar runt, med några trasor kring midjan; slänger dessa elledningar, ca tjugo stycken svarta kablar, kring sig. Fäster ibland ihop dom, hystar upp några lite hit och dit.

Lite ståltråd här och där osv. Och vi är hela dagen utan ström, och detta har nu hänt tre dagar, med några mellanrum. En stor lastvagn, som jag inte riktigt vet funktionen av -förmodligen är den någon sorts förråd - står hela tiden mitt i gatan, mopeder och bilar passerar bäst dom kan eller backar ut ur gränden med ett mindre kaos i andra ändan som följd. Idag satte dom på strömmen igen kl 4. Gott och väl. Jag skulle gå till mitt Internetcafe. Elledningar låg över grannens grind som även är min. Upphakade på en papayafrukt på en annan grannes tomt, över plåttak och som sagt över denna grind, som jag måste gå igenom. Jag tog först i grinden med en trasa. Sen hängde ett tjugotal ledningar brösthöjd, en höjd som mina flickor lätt kan skära halsen av dig på i mörkret.

Så jag satte upp en varning på grinddörren, och gick till mitt cafe. Dessförinnan hade jag konstaterat att min toalettstol läcker vatten, att jag inte kan få igång en lampa som jag bytt (vilket hänt tre gånger tidigare-jag måste tillkalla elektriker!) att ett paraply jag just köpt gick sönder i det ögonblick jag tog ut det ur fordralet, att Kabel-TV:n brusar och snöar.

På skolan där jag arbetar vandrar just nu omkring horder av små engelska och hollänska volontärer som inte har något att göra. Deras tillvaro här är inte på något sätt förberedd. Vid sidan om dom vandrar ungefär lika många studenter som inte vet vart dom skall ta vägen, schemat som finns anslaget är så tokigt att det måste justeras en gång per lektionspass i början av varje termin. Jag måste ta både spreadsheet, som alltså är utlagt med fyra gånger så många timmar som jag lovat, och franska för ingen vet vem som annars skall göra det.

Dessförinnan hade jag genomlevt att de personer jag skulle jobba med kring en ansökan om EU-bidrag, för tredje dagen inte var på plats: Professor x hade åkt tillbaka till Bangkok, Professor xx kom aldrig upp från Bangkok och Professor xxx kommer kanske på tisdag, omgående ändrat till onsdag.

Just nu är jag bara dötrött på dom! - Kan ingen i detta land agera med ett uns av professionalitet. Finns det inget som heter tid, plats, överenskommelse, måste man lämna livsfarliga elledningar hängande hur som helst. Kan man inte ha lite respekt för andra människor och komma i tid, hålla en överenskommelse etc. Och därmed ha en chans att åstadkomma någonting?

Jag blir helfrustrerad ibland - framför allt just nu. Ge mig ett ställe där professorer är skarpa hjärnor inte bortskämda små gubbar, där elektriker vet vad dom gör och där skolor sköts med ett anständigt mått av professionalitet. "

Bland de jag mailade var Tina. Hon svarade omgående: Åker man till U land och drar nytta av att allt är billigt osv har man ingen rätt att sitta och klaga på det som inte fungerar som hos oss.

Och det är det ju väldigt svårt att inte hålla med henne om.