Små berättelser från ett år i Thailand

Introduktion l Hjälpredor l Namnskick l Namsom l New Students l Konfliker l Mat l Tuktuk l Odjur l Vientiane l Thai
Trekking l Fukt och missentropi

Odjur och bakterier

En av mina länge närda föreställningar om sydostasien, har varit att det kryllar av farligheter. Naturliga farligheter. Ormar, spindlar, skorpioner, myggor och bakterier.

Jag är belastad med en sorts ormskräck sen sommrarna på mina morföräldrars sommarställe - där kryllade av huggorm och morfar hade inte bil utan bara tillgång till eka, så vi varnades rejält. Jag har alltid hoppat till när det prasslar bland löven eller i gräset.

Här gör jag ju inte så ofta utflykter bland löv och gräs, men de förekommer. Dock inte på egen hand utan alltid efter någon som går före så att säga!

Mitt hus står på pålar har en inmurad betonggård, och ligger mitt i staden. Så bättre kan det strängt taget inte bli. Men jag hade minsann en, i och för sig ofarlig och dessutom död, orm liggandes på min gård för någon månad sen. Levande orm har jag bara sett från blien ( på natten i ett mycket vått område vi ibland åker igenom).

Ormen på min gård förbryllade mig emellertid. Varför bryta sig in hos mig, bara för att lägga sig på rygg och dö i närheten av min trappa? Jag grubblade lite hit och dit på om den ramlat ner från en utflykt på mitt tak och brutit ryggen och diverse liknande. En av katterna som tillhör mina grannar låg och slickade sig en bit bort. Först tänkte jag att katten skulle väl ätit ormen om den fångat den. Men sen tänkte jag att katter är ju egna djur och har sina egna föreställningar om vad som är stordåd. Så jag tänker att sannolikt hade katten fångat ormen och ville visa upp den.

Häromdagen låg det en överkörd skorpion alldeles utanför på gatan. Det kändes inte heller särskilt skrämmande. Bor man här så kan man inte tänka på eventuella farligheter av den sorten.

Svårare är att förstå relationen mellan vårt europeiska krig mot allehanda bakterier och den "hygieniska standard" man möter här.

Jag har inte varit magsjuk mer än en knapp gång sen jag kom hit, och det är snarast mindre än mitt genomsnitt i Sverige. Ändå äter jag allt som serveras, utom skaldjur! Dom har en sorts snäckor som dom älskar och som ligger i drivor med moln av flugor över sig på alla marknader. Dom ratar jag, tillsamans med alla andra skaldjur.

Men det är alldeles förunderligt. Idag skulle jag berätta för en thailänsk vän att i europa får slakterierna inte bära ut korven genom samma dörr som man burit in råvarorna genom. Han bara tittade på mig och sa "Yes".

Det går inte att få ihop med matmarknaderna här, det är en annan värld, hygieniskt sett. Jag kan, delvis, förstå sammanhangen när det gäller råvaror. Dom hettar i princip upp allt, snabbt, för det är varmt här. Långkok är ingen bra ide! Så dom skär allt kött och alla grönsaker, i tunna strimmlor och hettar upp tillsammans med någon av sina fish-sauces. Så det blir väl i princip desinficerat.

Det är svårare att förstå hur all möjlig mat kan ligga fördiglagad timmavis i denna blöta vörme, för att sen konsumeras utan ytterligare tillagning.

Det verkar dock fungera. Mänskligheten är ju inte född med kylar eller frysfack på ryggen, så det kanske finns något anlag vi har som gör att vi tål en högre bakterienivå än den som presenteras för europeer idag.

 

Skyltar som det tar lang tid att reda ut!
Skyltar som det tar lang tid att reda ut!
Skyltar som det tar lang tid att reda ut!
Skyltar som det tar lang tid att reda ut!
Introduktion l Hjälpredor l Namnskick l Namsom l New Stuents l Konfliker l Mat l Tuktuk l Odjur l Vientiane l Thai l Trekking l Fukt och missentropi

Författarens kommentarer: Jag bor fortfarand kvar i Nongkhai.
Vill ni veta vad som hände sen så klicka här .
Om du läst dessa sidor så skriv gärna till mig och berätta vad du tyckte. Mail