Introduktion l Hjälpredor l Namnskick l Namsom l New Students l Konfliker l Mat l Tuktuk l Odjur l Vientiane l Thai
Trekking l Fukt och missentropi

Thai, språket

På semester i Chiang Rai hittar ja en lärobok i Thai. Det ska gå, tänker jag, för hundrade gången, och köper boken.

Att lära sig Thai är som jag antytt ovan inte som att lära sig ett annat europeiskt språk. Jag talar engelska och franska ganska flytande, förstår tyska och litet spanska har försökt lära mig lite ryska och italienska (som jag hela tiden blandar med den lilla spanska jag kan). Jag är inte "språkmänniska" utan språken har kommit genom mer eller mindre långvarig exposition och en viss liten ansträngning. Men med Thai är det annorlunda.

Jag lärde mig de oundgängligaste fraserna när jag kom hit. Vad kostar det? Hur mår du? Kan jag få notan? Räknetal, några substantiv och de vanligaste verben. Sen slog jag mig ned med öronen på svaj lyssnade febrilt, läste lite, frågade ibland och väntade på den nyckel som brukar komma och som gör att man plötsligt börjar hänga med.

Den kom inte. Nu tror jag att detta beror ganska mycket på min ålder. Jag har passerat femtio med viss marginal och jag kan notera att saker inte stannar kvar i huvudet lika lätt som tidigare. Eller rättare sagt, jag blir tätt som oftast förundrad över den hastighet med vilken jag glömmer något jag försöker lägga på minnet.

Men det måste också tillskrivas det Thailänska språket. Det är så annorlunda uppbyggt än alla de språk jag känner till att man tvingas tänka på annat sätt. Man böjer t ex inte verb, varken efter person eller tid eller något annat och man bygger inte meningar med vår sorts logik. Det låter ju skönt, för alla som tragglat franska oregelbundna verb eller funderat över vem man egentligen syftar på i slutet av en tysk bisatsbemängd utsaga. Men det är inte lätt. Det vi uttrycker kan dom också uttrycka, så eftersom dom inte gör det genom att böja verben så gör dom det på något annat sätt.

Man använder inte pronomen som vi gör. Dom finns, men används på annat sätt. I de flesta fall, så snart det inte nödvändigtvis behövs för förståelsen, utelämnas alla pronomen i Thai.

Språket är uppbyggt kring enstaviga ord, mai, mee, kao, kai, lai, chiai, dai osv. Förutom att dessa ord är så lika att det är svårt att hålla isär dom har dom flesta flera olika betydelser beroende på ton som kan vara hög, låg, mitt emellan, stigande eller fallande. Detta är våra öron inte känsliga för. Det kräver massor med träning..

Man bildar meningar och talar på ett annat sätt än farangspråken gör. "Jag förstår inte" kan tex heta "hör-inte-ut", "Var snäll och läs det för mig" "läs-ge-lyssna-lite".

Man säger Kaa (kvinnor) eller Krab (män) i slutet på nästan alla satser, som en artighet. Dessutom smyger man in diverse mildrande fraser. Ett vanligt "Stäng dörren" säges gärna ungefär "Snälla, stäng dörren lite grann för mig, kaa"

Tillsammans blir dessa faktorer en oöverstiglig tröskel. Har jag tyckt.

Men nu har jag bott har i snart tio månader och börjar tycka att det är genant att bara kunna trettio fraser. Jag måste ta mig in i detta.

Så jag hittade som sagt en bra bok i Chiang Rai men den vill också att man skall lära sig läsa!

Skriftspråk

Thai bokstäver är så vackra. Dom flesta har en liten cirkel, där skall man börja när man skriver dom. Sen har många en mjuk kurva på toppen som gör att en skriven text ger ett böljande intryck. Några är långa och har små vimplar, påminner om sjömärken. Allt skrivs ihop, utan mellanrum mellan orden. Sen har dom en serie vokaler och tonmärken som skrivs över eller under texten. Vill man fullfölja farledsliknelserna kan man se dom som fiskmåsar resp grynnor.

En snabb introduktion: Det finns 48 konsonanter, tex finns det 6 olika th, 4 s, 3 k 3 th osv. Vissa är till förblandning lika varandra. Sen finns det 15 vokaler och 17 olika vokalkombinationer som inte är helt logiska utan som man måste lära sig var för sig.

Vokalerna kan srkivas över, under, framför eller bakom konsonanten. Vokal-kombinationer kan naturligtvis skrivas i en kombination av detta. Eftersom orden i princip är enstaviga, en vokal och en eller flera konsonanter, går det relativt lätt att räkna ut var ett ord börja och slutar. Men vissa bokstäver är stumma och vissa vokaler så utdragna att det försvårar processen. Ett exempel:
(jag skriver med de ljudvärden som står som grund i normala transkriptioner)
e ch y ng ai h m = Chiang Mai

Det ser ju egendomligt ut! Men det styrs av regler, dom flesta fördolda för mig, några vokaler står alltid före vokalen, h är ofta stumt osv.

Det första ord jag försökte tyda var Sakon Nakon. Namnet på den stad som var slutstation för den buss jag tog från Chiang Rai till Udon. Jag kunde inte hitta den på busstationen. Sen jag fått bussen utpekad för mig förstår jag varför. Sakon Nakon skrivs

sklnkr

Vissa vokaler skrivs inte ut och både l och r i slutet av ord uttalas n! Det ligger ju inget alldeles självklart i detta. Innan man kommit in i alla finesser.

Så detta beslut att jag skall lära mig Thai kommer att kräva åtskillig ansträngning. Men samtidigt är det väldigt fasinerande. Så här långt är det framför allt läsning jag ägnar mig åt. Det är enklare genom att jag kan ta den tid jag behöver. Det är också en alldeles underbar känsla att börja tyda dessa tecken som jag varit så omgiven av i tio månader utan att alls kunna förstå. Nu förstår jag, ibland, hur dom uttalas, men det är ju inte allt!!

Jag kommer att återkomma till mina språkliga ansträngningar och avslutar denna gång med ett litet exempel på hur en hel sats kan se ut:

.......i...................a...a............i
= e m aw ai h r k n j g l b m a aw g
......................u
Muea-rai kun ja glap ma egg? = När kommer du tillbaka?