Vientiane
Vi har spenderat helgen i Vientiane.Den visumceremoni som jag beskrev för några kapitel sedan tar en och en halv sida i passet varje gång. Så dom börjar ta slut. Då finns denna möjlighet att åka över till Vientanne, stanna där en natt, begära tremånadersvisum ena dagen och få ut det nästa dag. Jag har försökt en gång tidigare men då kännde jag inte till alla detaljer i kösystemet och öppettiderna. Det bör man göra, eller ha tur, annars fungerar det inte på två dagar.
Jag tänkte hyra vespa första dagen. Här nere kör ju alla, från tioåringar till gamla gummor, olika sorters motorcycklar. Jag ville komma ut lite på lansdsbygden för att fotografera - vill ha äkta Laotiska byar i min fotosamling, tillsammans med kort på världsbankens och andra bisåndsgivares kontor. Vespan skulle kosta tio dollar per dag.
Valutor är en sak för sig när man kommer till Laos. Om man semestrar i ett land räknar man ju hela tiden om dess valuta till den egna. Men nu har jag bott i Thailand så länge, och mina små tillgångar finns i princip i Bath, så i allmänhet räknar jag inte om till kronor - om jag vill ha något som jag tycker är dyrt kan det hända att jag räknar om till kronor, då blir det plötsligt så billigt att jag kan kosta på mig det -men annars räknar jag i Bath.
Men i Laos är det svårt att värja sig för ett valutakaos. Den Laotiska valutan heter Kip. Man får tvåhundra kip för en bath. En krona är värd fyra bath. En dollar är alltså värd ca fyrtio bath eller åttatusen kip. Laos penningekonomi är ju mycket baserad på u-hjälp och det bor ett stort antal faranger i huvudstaden så det finns ett utbud av affärer, skolor, restauranger mm som är helt biståndsarbetar-anpassat. Och internationellt bistånd räknas i dollar. Så många ger priser i dollar.
Det kan bli besvärande och rörigt. Dels måste jag ju bestämma mig för hur gärna jag vill ha saken ifråga för att veta till vilken valuta jag skall räkna om vid min egen bedömning. Dels blir det för mycket hjärngymnastik, vill jag ha den och räknar om dollar till kronor så skall jag i alla fall sen betala i bath eftersom jag aldrig växlar till kip eller dollar. Sen får man växel tillbaka i kip. Så om någonting kostar 3 dollar, OK tretti kronor, den tar jag. Då blir det ca 120 bath. Så jag ger dom två hundrabathsedlar och får tillbaka 16 000 kip.
Åter till min vespa, den skulle alltså kosta tio dollar, hundra kronor eller fyrahundra bath. Men den hade så många spakar och knappar att jag inte tordes. Dessutom kom en Tuck-tuckförare och lade sig i. Tio dollar, sa han, vi kör dig runt hela dagen för det; det kommer att regna; du blir blöt på vespa. Om du vill sova kan du bara lägga dig här, säger han och pekar på de 1,5 dm breda sitsarna. Men jag vill utanför staden sade jag till en by. Inga problem sa han, vi kör till en by. I have two friends with me...... No problem. Jag orkade inte ens accordera med honom. It s a deal.
Han köpte genast en baguette till sig och föraren. Laos har ju varit fransk koloni och man upplever många rester av franskt inflytande. Som t ex baguetter.
Så vi åkte runt till alla de saker jag tänkt göra och några extra utflykter gjorde jag också. För att få valuta för pengarna.
War-museum
Bland det
vi gjorde var ett besök på deras War-museum. Det nyinvigda.
Enligt Sven var det gamla krigsmuseet värt ett besök. Nu skull
vi titta på det nya. Laos befrielse från kolonialismen och
deras "inblandning" i vietnamkriget är det, eller skulle
kunna vara, intressant att se hur dom presenterar.
Men det var
inte alls intressant. Bara sorgligt. Så ståtligt kan det se
ut. En bra bit utanför staden. Monumentalt och konventionellt och
dumt. Som ni ser är det tomt utanför och tomt innuti. På
första våningen, andra våningen hade några utställningar.
Jag ombads,
vid grindarna, betala fyratusen kip för at få ta med mig kameran.
Det är fyra kronor, så det gjorde jag utan vidare.
När
jag sen skulle gå in i byggnaden fick jag inte ta med mig kameran.
Jag blev tvärsur - I payed four thousand kip, sa jag och gick uppför
trapporna med kameran. Där kom emellertid en riktig militärman
och såg så hotfull ut som han kunde _ gjorde alla skrämselgester
han lärt sig. Jag vill ju inte krångla till min tillvaro här
nere, så jag gick ut. Satte mig på trappan och tänkte
att: Jag missar säkert inget av värde.
Har man en
så intressant historia att betätta, och som man skulle kunna
vara stolt över, och inte lyckas ta sig förbi de mest slentrianmässiga
monumentklicheerna kan det inte gärna bli intressant. Så jag
satt där på trappan och tittade på en staty.
 |
|---|
| Vientiane har manga gamla vackra kvarter. |
 |
|---|
| Wat Si Saket har ett oandligt antal buda statyer. |
 |
|---|
Det nya War museum i Vietniane
|
